Pain In The Ass

Sitter uppe sent och är sentimental, men på ett lite negativt sätt. En annan är ju inte i hultsfred och har kul med sina favorittjejer och distraherar tankarna. Kom på att jag ville läsa Jonas blogg, men det var helt tomt i huvudet. Jag kunde inte minnas bloggadressen. Känslan av att behöva googla för att hitta den var inte att leka med. Ett svart hål bara. Och det är läskigt, hur man kan glömma små detaljer som faktiskt handlar om en person som har haft en så stor del i ens liv och betytt så obeskrivligt mycket. Jag önskar att jag kommer minnas dom små sakerna om Jonas som verkligen betyder nåt, att inte behöva glömma det. Om vi ska vara tvungna att leva ett helt liv utan honom så kan vi väl iallafall få leva det livet med alla minnena i behåll? Jag är så glad över att ha fått chansen att ha en sån underbar person i mitt liv, precis som jag är väldigt säker på att alla andra som kände honom också känner. Minnet av honom kommer alltid vara en glädjekälla, även om tankar på honom ibland resulterar i tårar med. Jag önskar bara att vi kunde få veta vad som hände den natten, men det gör väl kanske ingen skillnad egentligen, det förändrar ju inte den han var som person och den vi alla minns. Att han är saknad är nåt som är säkert.

Att Natalie blir helt djup och seriös händer inte allt för ofta, men ibland slår det till. Hade inget direkt syfte med inlägget, dela med mig lite av tankeverksamheten kanske? (:
Jag hoppas iaf att flickorna håller sig i skinnet nere i hultsfred och inte härjar mer än vad vi gjorde på p&l! Och tappa inte bort några värdesaker, det är min grej.