nu har hon tänkt igen
Och kommit fram till en sak jag höll ganska hårt vid förut... Varför i hela helvete tar jag livet på så stort allvar!? Alla vet hur det kommer sluta. Varför gå runt och fundera, grubbla, gråta, deppa, lessna, irritera osv över saker.
Kommer ihåg en tjej som sa "vem bryr sig om 25 år" vad hände med henne? Vart är hon?
För det blir lättare och roligare och inte lika jobbigt. Man uppskattar små saker. Som man inte ser för man har en ångest bindel för ögonen.
Men det är när detta slår över som det inte fungerar i längden. Det går över i slapphet. Lathet. Omogenhet. Respektlöshet. Man tar ingenting på allvar. Man gör inget av sitt liv för man ska ju ändå dö. Gränsen är skör. Låt oss säga att man bestämmer sig för att plugga och tänker att äsch, vad är det värsta som kan hända om det går åt skogen? Hela konceptet blir då till slapphet.
Vette fan vart jag vill komma. Vill ligga precis på gränsen helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
